Ljus, ibland magiskt!

Elden, en ljuskälla utan el!

I dag har jag haft två möten med olika konsulter som nu hjälper mig med två olika projekt i kommunen. Så inspirerande det är att diskutera med kompetent folk som verkligen förstår ljus och mörker. Kunna prata enkelt och försåtligt utan att behöva förklara varje aspekt av varje val. Utöver detta har jag haft två studenter från Ljushögskolan som presenterat ideér kring två parker de ska ge förslag på. Det hela har resulterat att jag nu har tre provbelysningar inbokade inom snar framtid. Äntligen igång med konkreta och handgripliga göromål igen. Hejdå skrivbord, hej frusna kablar, våta handskar och utlösande jordfelsbrytare sent på kvällen.

Det är detta jag älskar med mitt jobb så mycket. Det är så varierande. Ena stunden sitter jag och författar text till ett ramprogram. I nästa stund håller jag i en utbildning kring trygghet i stadsrummet eller hur vi ska jobba med energieffektiv belysning för skolgårdar. Plötsligt står jag ute i vår vackra stad och provsätter lampor mot en brygga eller staty och senare går jag en trygghetsvandring med syn skadades riksförbund och utvärderar staden. Jag tar fram informationsmaterial om våra projekt, postar 700 ramprogram till berörda parter och utvärderar armaturer. Får designa och specialbygga lösningar till olika projekt som inte går att lösa med befintliga mojänger. Jag blir inbjuden till andra kommuner och institutioner för att berätta om hur vi jobbar och lära ut våran kunskap. Tar emot studiebesök, skriver planer för utbyte av 9000 kvicksilverlampor, läser forskningsrapporter om allt från LEDs utveckling till trygghetsupplevelse genom stadens uppbyggnad. Jag får samarbeta med energimyndigheten, statens fastighetsverk, Jönköpings fastighetsägare, invånare, föreningar, skolor m.m.

Det är inom ett snävt kunskapsområde kan tyckas men det rikaste och mest upplyftande arbete som kan tänkas. Kunskapsmässigt finns enormt att lära under hela ens liv. Utförandemässigt finns hela tiden nya projekt att ta tag i. Upplevelsemässigt får jag hela tiden något nytt till mina sinnen.
När jag började inom belysning hittade jag hem!

En belysningsplanerare provlyser en afton!

Mer parker

Så har Idas park fått sina nya stolptoppar. De gamla globerna hade tjänat ut men stolparna var fina gamla rariteter som vi ville ha kvar. Det var en del konverteringspill för att få den nya armaturen passa på gamla stolpens mått. Men resultatet blev bra. En lätt och luftig lykta som svävar lätt på stolpens topp. Nedan ser ni både den nya och gamla stolpen med glob. Nya lösningen är en 35W metallhalogen jämfört med 125W HQ som satt förr. Den är lite stickig i vissa vinklar men i detta fall tycker jag om det. Den gamla globen var nog så bländande i sitt mörker och lite ska vi bevara av ljusbilden, hur vi upplevde ljuset, från förr. Denna har ändå fördelen att den inte slänger ut ljuset åt helt fel håll som sin föregångare. Har funderingar kring hur LED varianten på denna ser ut och ska komma med ett utlåtande på det framöver, förhoppningsvis. 

Det som ska till är lampor upp mot trädkronorna som flankerar parken. Så snart vi kan ska vi dit och rikta in dessa också så har Jönköping ytterligare en pärla till park att njuta av även under mörkrets timmar. 

Vill också passa på att visa en bild från Jnytts läsare som sänt in från dennes runda runt Munksjön. Det är den gamla oljebryggan som vi gjort om och som är en del i projektet Munksjöns stränder. Mer om det kan du läsa här! Bryggan ska få en målning på sitt golv men det får vänta till våren och varmare tider. 

Lux fällan

Det diskuteras ibland hur mycket Lux som behövs på ett golv, på en väg, i en stad m.m. Har nyligen funnit ännu ett exempel på hur löjlig just den debatten kan bli. Men innan jag säger mer ska jag säga att mäta Lux inte är förkastligt, det kan vara nödvändigt. Men inte för att beskriva hur vi kommer att se något.
Exemplet nedan är en gång- och cykelväg. Nu råkar körbanan vara våt och därigenom reflekterar den ljuset lite mer och på ett lite annat sätt än när den är torr. När så denna vägs ljusbild studeras i vått tillstånd upptäcks att den är väldigt fläckig. Ljuset syns som stora fläckar från armaturen/stolpen och mot betraktaren. På andra sidan stolpen verkar det vara ett mörker. Är det en konstig asymmetrisk ljusbild? Har någon riktat lampan fel? Nej det är elementär ljuslära.
Ljusets ingångs vinkel mot den våta ytan är samma som dess utgångsvinkel. Eftersom vi inte ser ljusstrålning så ser vi inget av det ljus som faller bort från stolpen, bort från betraktningsvinkeln. Den reflekteras åt andra hållet helt enkelt. Det är lika mycket infallande ljus på båda sidan stolpen, det vill säga lika många Lux. Dock är upplevelsen av de olika ytorna helt olika. I torrt tillstånd uppstår inte detta fenomen då ytan är så skrovlig att den reflekterar ljuset åt flera olika riktningar, inklusive "bakåt", mot betraktaren.
Nästa gång Luxdebatten uppkommer så ta en funderare på vad som verkligen diskuteras. Är det luminansen, infallande strålningen eller bara rätt och slätt upplevelsen av rummet som är viktigt?

Ljusbilden syns från stolpens centrum
och mot betraktaren på denna våta cykelbana. 

Samma cykelbana från andra hållet.
Nu syns ljusbilden på denna sida stolpen. 

Hur långt har LED kommit?

I en rätt nyligen utgiven ny rapport från energimyndigheten i USA hittar man en del intressant. De har tittat på halogen kontra LED på ett konstmuseum. Det händer saker på den emiterande fronten kan man minst sagt säga. Hela rapporten hittar ni här
http://apps1.eere.energy.gov/buildings/publications/pdfs/ssl/2011_gateway_schnitzer.pdf

Det visar sig att en majoritet av de tillfrågade besökarna valde LED belysningen som den som belyste konsten bäst. Det var inte en av de valda LED lamporna som stack ut men halogenen kom efter dem alla.

Slutsatser de drog av det hela.

Lite slutsatser som står i rapporten!

Demonstrationen visar att noga utvalt LED-ersättningslampor kan erbjuda en likvärdig eller till och med förfördelat utseendet på konst i jämförelse med halogenlampor, samtidigt som du använder endast en bråkdel (14% i detta fall) av dennes energianvändning. 

Både konstnären och museet personal, som förväntas ha höga krav på synlighet och färgåtergivning av konstnärliga detaljer, var mycket nöjda och gav bra kritik till denna teknik och ser fram emot att testa den på framtida utställningar.

Några råd de tog fram

Se LED-lampor i lysa innan du köper dem. I detta galleri har flera LED-lampor testas för skenbara färg (CCT), färgåtergivning, kvalitet och storlek, ljusfärg från lampa till lampa. Flera av LED PAR lampor från andra tillverkare testades men var dåliga och användes inte i undersökningen. Alla lampor hade liknande färg och specifikationer , men såg väldigt annorlunda väl installerade. Detta är ett kritiskt steg i att välja LED ersättnings lampor. CRI kanske inte motsvarar önskad färgåtergivning.

Även inom ett urval av lampor från samma tillverkare fick de välja bort en del lampor på grund av för stora inbördes skilnander.

Energibesparingar ensamt garanterar inte en snabb återbetalning på LED-lampa investering ekonomiska återbetalningstid priser. Även om detta konstmuseum som visade en 86% minskning av effekten, blir återbetalningstiden 9 års drift på grund av mycket låg effektförbrukning samt den höga kostnaden för LED-lampa, och den relativt låga kostnader för arbetskraft för ersätta museets accentbelysning. 

Om noggrant utvalda, kan LED-ersättningslampor erbjuda en likvärdig eller till och med föredra utseendet på konst. Varm vit LED finns nu med ett spektrum som tillåter en bred palett av färger (inklusive nyanser av grått) ska visas korrekt och attraktiv. 

Östratorget

 Så tar vi tag i årets problematik rent fysiskt. Bland de första som står på agendan är att åtgärda ett gammalt mästerverk. På Östratorget står en veritabel praktpjäs som en gång i tiden var gaslykta. nuförtiden är det natrium och snart något annat. Dags att hitta lösningen för att få lampan att bli vitare, något mindre luminant och kanske även trycka ner ljuset på marken mer. Får se hur många olika kriterier som kan uppfyllas och ändå bevara så mycket som möjligt av den gamla tekniken. Ska bli mycket intressant att beskåda vad som döljs innanför lager av glas, klara och opala, lager på lager.

 

Ett underbart stycke historia och stadskonst.

Denna bild är troligen från 1903 och då fanns denna going på plats.
På den tiden ansågs den tydligen ensamt räcka till för hela torget.

Den är lite väl hård mot sin omgivning kvälstid.

Nytt år, nya projekt

Nu drar jag igång året 2012. Nya projekt, nya utmaningar och gammla saker som ska avslutas. Men samma ändå. Det är ett år av jobb, fritid, projekt, måluppfylnad och massor av ljus och skuggor. 

Inleder detta års inlägg med att ta upp det viktiga resultatet av ljus, skuggan. 

För att verkligen påvisa hur viktig skuggan är ber jag att få visa några mästerverk av Larry Kagan. Denna gigant bland konstnärer som jobbar med skuggor visade upp några av sina verk i Alingsås innan nyår. Jag hade förmånen att få beskåda detta under av skönhet. Ihopsvetsade metalltrådar som placeras på en vit vägg och belyses, det är allt. Och ut kommer ett skuggspel av figurer. Genigialt, snyggt och inte enkelt. 

Metalltrådarna i närbild

Jenny försöker skuggta lådans innehåll. 

Krullet av trådar i barnets huvud får mig att tänka på dess syn på världen. Omskakande, nyfiket och hoppande mellan tankar hit och dit. Så den rena fina skuggan av ett barn som framträder ur detta kaos, poetiskt.

Jobbet att få något så spretigt genombelyst att lämna solida skuggor som i örnens vingar, underbart.

Örnen sedd från sidan. Armaturen som belyser trådarna syns blänka  i övre delen av bilden.