Byby Sixties

Nu går verkligen en epok i graven. 60W glödlampan är nu ett minne blott och tackas för sina dryga 100 år i vår historia. I går något som tillverkades, i dag något som är förbjudet att ens importera. Då en lysande stjärna, nu ett museeföremål. Då en vardags sak i vars och ens hem, nu ett industriminne. Dess betydelse för utvecklingen av teknik, industri, arbetstider m.m. går knappt att förstå. Dess fina sken har lett oss genom mörka korridorer, belyst studenters flit i bibliotek, lockat kunder till affärer och illuminerat museum.
Det går snabbt, Googlar du på "60W glödlampa" så är de första 20-30 bilderna du får upp inte på glödlampor utan dess ersättare. Dess existens mals snabbt ner i historiens kvarn.

För att kort återberätta starten så här i slutet. De första glödlamporna kunde beskådas redan 1854, en urmakare i New York, Henirich Goebel tillverkade dessa med hjälp av evakuerade parfymflaskor och glödtråd av förkolnad bambu. Brinntiden var hela 200 timmar. Men då det inte fanns ett fungerande elnät slutade han och återgick till sina klockor.
Engelskmannen Joseph Swan och ryssen Lodyguine gjorde även de glödlampor. Detta under 1870 talets början. Först 1879 visade Edison upp sin glödlampa med tråd av förkolnad bomull med brinntiden 45 timmar. Att det senare är hans namn som får vara ledsagande i denna uppfinning är för att han satte formen, klot formad glaskolv, som blev en standard. Han uppfann även socklar, strömbrytarte m.m.
Sen hände massor fram till 1913, därefter har ingen teknisk förfining av glödlampan skett. Jo 1933 möjliggjordes en förbättring i glödtrådsmaterialet att man kunde göra en dubbelspiral. En liten förbättring men sen har det varit stopp.

Så nu slocknar den så sakteliga, nu fasas den ut, nu försvinner dess sken och ur historien den träder.
Det finns så mycket att säga om den, runt den, dess ersättare och hur tendenser i värden ändrats i dess sken. Klumpen i halsen växer när jag symboliskt släcker min skrivbordslampa och ersätter glödlampan med en LED. God natt, må du vila i frid.

I förgrunden Edisons första prototyplampa
och i bakgrunden några av de andra varianterna
som andra har gjort innan. 

Trygg?

Känslan av trygghet, det vill säga att kunna, vilja och våga röra sig fritt i staden under dygnets alla timmar, har stor betydelse för stadens attraktionskraft. Endast föreställningen av möjliga, otäcka scenarion räcker för att skapa en känsla av rädsla och otrygghet. För att öka tryggheten i staden bör belysningen därför förbättras även på platser med låg brottsstatistik där många människor rör sig. Hur tryggt ett område upplevs varierar mellan olika personer och grupper. Faktorer som ålder, etnicitet, sexuell läggning och funktionsnedsättningar påverkar, men den faktor som spelar störst roll för trygghetsupplevelsen är kön. Kvinnor upplever generellt en högre grad av otrygghet än män, vilket gör att deras rörlighet i det offentliga rummet blir mer begränsad.
Att ta hänsyn till trygghetsaspekterna vid ljussättning är ett sätt att arbeta med jämställdhet eftersom det finns en generell skillnad på hur kvinnor och män förhåller sig till risker i den offentliga miljön. Ljus blir en tillgänglighetsfråga, en trygghetsfråga och en fråga om rätten att kunna nyttja en plats så som den är tänkt att användas, även kvällstid.

Otryggheten uppkommer av att inte kunna utläsa vart man ska eller vad som finns runt omkring. Det i sin tur leder till att färre väljer att vistas där. I detta fall finns en ingång till en gård, helt dold bakom buskage och mörker. Att gatan är ljus hjälper inte då faran ligger i det okända i mörkret.

I detta fall ger den transparenta trappan en god översikt över platsen vid  stationen. Tydligt syns om någon är på väg i trapphuset. Samma sak tvärt om, du ser tydligt din omgivning utanför innan du kommer ut därifrån. Överblickbarheten bidrar till att öka trygghetsupplevelsen.  

Att trottoaren och vägen är ljus skapar oftast inte en upplevelse av trygghet då mörkret runt omkring förstärks.  De höga bärverkshöjderna bidrar än mer till den omänskliga skalan och skapar utsatthet. Att vara i ljus och blicka mot mörker upplever de flesta som farligare än att vara i mörker och blicka mot ljuset.  

Lyktornas placering nära fasaden gör att de utnyttjar ytan som reflektor för ljuset. Lyktans sken når även delvis över gatan och lättar upp det massiva bladverk mittemot. Gamla rådhusets belysta fasad fungerar som en fond i bakgrunden och bidrar till att tydliggöra djupet och riktningen i rummet.

Stolpe eller bärverk

En nödvändighet för att hålla uppe en armatur, om den inte kan sitta på något annat, är stolpen. Oftast något rätt enkelt och rakt. Något som inte ska kosta för mycket, hålla väldigt länge och fungera väldigt bra. Ett rör för dragning av el till armatur, en höjd för att få rätt ljusspridning. Men det finns undantag från det. Speciellt om vi tittar bakåt i historien. Inte så att stolpen inte är just ett bärverk, det är också något mer. En möbel i staden. Något vackert att se på. Stolpar med figurer, gjutna med pinnar och stag. Det finns koniska, runda, kantiga, böjda och allt däromkring. Titta omkring i staden så ser ni dem lite där och här. Som smala konstverk kvarlämnade som smycken i staden. 

Ett litet axplock över vad du kan finna i Jönköping följer här.

 

Denna praktpjäs återfinns på Östratorget.
Lägg märke till fiskarna som en gång har spottat ur sig vatten ner i urnorna. 

Stadsparkens "återskapade" lyktor tycker jag är mycket vackra i sin form.
Rik på detaljer som är väl värda att låta ögonen njuta av några minuter när man ändå går förbi. 

Denna avslutning på en stolpe hittar ni i Idas park på söder.
Som en blomma öppnar sig toppen och därur stiger armaturen upp.
Nu ska de restaureras dessutom. Så snart med ny armatur och nymålade stolpar. 

Har ni vägarna förbi Museegatan kan ni se dessa fina stolpar med lyktor på er västra sida.
Flera av dem finns inne i den lilla parken. 

Två mycket stiliga stolpar framför länsresidenset. Varför pinnar som sticker ut på sidan?
När de var gaslyktor och skulle tändas manuellt skulle ju stegen lutas mot något. 

Inte så till över sig gammal men ändå lite annorlunda för att vara en hög mast.
Tycker den blir trevlig i sitt sätt att böja sig ner. Som att den droppar ner ljuset på Västratorget. 

En smäcker och lite udda pjäs står ensam på Olof Palmes Plats vid Västratorget. 

Vist kan det gå fel, ska här ge något exempel på när så är fallet. Det handlar om bristen på underhåll. För det borde ju vara en fundamental del av en anläggning att det finns en tydlig skötsel plan? Hålls inte växter borta kan de lätt komma i vägen för ljusbilden. Eller som i fallet med parkarmaturen som blivit en hummlepinne, helt ta bort allt vad ljusbild månne vara.  Att tänka på att träd växer ingår även detta i en planerares uppgift. Viserligen, i bilden till höger, ger armaturen ett mycket utryksfull gestaltning till trädkronan kvällstid. Men nu var ju inte riktigt dess uppgift just det. Finns mycket effektivare sätt att belysa ett träd. 

 Ett annat problem uppstår med markstrålkastare som ignoreras för länge.
Ge det ett år till och vi kan använda exemplet i leken "finn det som försvann" 

Än är det ljust

Varje fasad är unik i sitt sätt att bära ljuset, hur material och struktur fungerar med olika riktningar och ljusfärger. Det kan användas för att skapa skönhet, trygghetsupplevelser, markera funktion eller bara för att förändra rummets uttryck. Det går att göra på många olika sätt. Jag presenterar här några exempel från Jönköping och ett riktigt dåligt exempel, från en icke namngiven stad, i slutet.. 

På Norra kyrkogården har detta kapell fått en mycket enkel fasadbelysning. Det bidrar till att skapa en tydlig fond  på kyrkogården. Det skapar trygghet att gå mot ljus. Enkelt och funktionellt. 

Rådhusets fasad sedd från Rådhusparken. Här har två olika lösningar gjorts för byggnaden. Entrén, mitten sektionen på huset har en på fasaden monterad belysning medan den övriga byggnaden belyses med markstrålkastare.  

Gammla Rådhuset på Hovrättstorget. Ljus inifrån byggnaden bidrar mer till tryggheten i stadsrummet. Genom att väga nivån på de yttre vertikala ytorna mot det invändiga luminanserna kan en mycket vacker och väl fungerande helhet skapas. Lägg märke till hur takfoten fångar upp ljuset och skapar en vacker linje mot himmelens mörker. 

Per Brhae gymnasiet vi Brhae parken. En belysning som mejslar fram arkitekturen och skapar en bra fond att gå mot. Spelet mellan skuggor och ljus tycker jag är vackert och harmonicerat. 

Kristine Kyrka har ett fokus runt sina fönster med hjälp av markstrålkastare. Bilden är lite missvisande då det oftast är tänt inifrån med en liten nattbelysning för att väga upp. Jag kan tycka att taket skulle ha lättats en aning för att lyfta fram byggnadens struktur tydligare. 

Transformatorstation vid Hamnkanalen. Borstad, rostfritt stål i ett bandmönster som fångar det omgivande ljuset och glänser i natten. Innanför ett lätt belysning för att lyfta fram formen och få ringarna att delvis sväva i mörkret. 

En ogenomtänkt fasadbelysning är inte bara förfulande. Den kan dessutom skapar tomma hål i fasaden och vara rent negativ för gatans ljus. De mörka fönstren uppfattas av många som hotfulla. Byggnaden ser övergiven ut.