7 grundbegrepp

Ljus och mörker, kontraster, är det som gör att vi uppfattar rummet.
Det formar hur vi upplever det och vilka känslor vi har inför det. 

De 7 grundbegreppen

Hur man uppfattar ljuset i ett rumsligt perspektiv kan beskrivas med sju begrepp som karakteriserar iakttagbara och beskrivbara delar av synupplevelsens helhet.

1. Ljusnivå – hur ljust eller mörkt det är i rummet
2. Ljusfördelning – var det är mörkast respektive ljusast
3. Skuggor – var de faller och deras karaktär
4. Reflexer – var de finns och deras karaktär
5. Bländning – var den finns och hur märkbar den är
6. Ljusfärg – hur ljusets färgton uppfattas
7. Ytfärg – om färgen på ytor ser naturlig eller förvrängd ut

1. Ljusnivå

Ljusnivå är förhållandet mellan ljust och mörkt som kan graderas likt en gråskala. Den upplevda ljusnivån på exempelvis ett torg påverkas mer av rumsytornas reflektans än av hur mycket ljusstrålning som finns på marken. I ett rum som har ljusa ytor behövs relativt lite ljus tillföras för att man ska uppleva att ljusnivån är hög. Om rumsytorna däremot är mörka upplever man att ljusnivån är låg även om den installerade effekten är hög. Upplevelsen av en ljusnivå påverkas också av betraktarens föregående miljö. När man går in efter att ha varit ute en solig sommardag upplevs rummet som mycket mörkt. Upplevelsen av olika ljusnivåer har stark koppling till olika känslointryck. Att röra sig från ett mörkt rum till ett ljusare kan upplevas säkrare samtidigt som viss intimitet kan försvinna.

Om omgivningen är mycket mörk behövs mycket små effekter för att det ska upplevas ljust.
Här en provljussättning i Alvastra klosterruin där bågarna belyses med 20W halogenlampor. 

Ljusnivån påverkar även vår upplevelse av skuggor, kontraster och färger. Ett ljust rum ger klarare och skarpare färger och ett mörkare rum ger diffusare och svagare kontraster.

Det finns forskning som pekar på starka samband mellan ljusnivåns skala från mörker till ljus och en fysiologisk skala mellan vila och vakenhet, passivitet och aktivitet. Mycket ljus innebär en förhöjd kortisolproduktion i kroppen som stimulerar till aktivitet och vakenhet, medan mörker innebär en ökad melatoninproduktion vilket gör att hjärnan signalerar vila och passivitet.

Hur ljuset uppträder i rummet är avgörande för hur vi uppfattar och  vilka känslor vi får för rummet.

2. Ljusfördelning

Beskriver hur vi upplever att ljuset fördelar sig i rummet och varifrån det kommer. Ljusfördelningen är av stor betydelse för ett rums karaktär, och är ett viktigt medel för gestaltning. En ensam strålkastare i ett mörkt rum kan exempelvis skapa stor dramatik och påverka upplevelsen av rummet. Men det kan också dominera så kraftigt att det tar all focus. En jämn belysning utan variation ger lätt en monoton och trist karaktär, vilket kan leda till ökad trötthet. En varierad ljusfördelning stimulerar synsinnet och leder till ökad vakenhet. För stora kontraster i ljusfördelning kan skapa bländning, men långt ifrån alla gånger. Ljusets relativitet måste beaktas. Vad som är tillfredsställande i ett fall kan vara bra i ett annat och rent förkastligt i ett tredje.

Skuggor berättar vad vi ser
lika mycket som de belysta ytorna

3. Skuggor

Människans seende bygger på kontraster och här är även skuggor centrala för hur vi uppfattar föremål och världen runt omkring oss. Att ljussätta offentliga rum handlar inte bara om att tillföra ljus utan också att använda avsaknaden av ljus i form av skuggor och mörker för att tydliggöra det som syns. Skuggor kan framhäva eller förvanska den upplevda formen hos ett föremål eller ett rum. Det vi tittar på kan se helt olika ut beroende på hur ljuset faller på föremålet eller uppträder i rummet. Hur skuggor faller från föremålet talar om för oss hur dess karaktär är och hur det förhåller sig i rummet. Ljus som kommer från en liten källa placerad långt bort, som till exempel solen eller en strålkastare, gör att både ljus och skuggor blir hårda. Ljus från flera ljuskällor och riktningar, eller ett indirekt ljus från ljusa rumsytor, gör att både ljus och skuggor blir mjuka. Allt för mycket kontraster och hårda skuggor kan skapa en orolig miljö med sämre syn. Men motsatsen, avsaknad av skuggor blir tråkigt, platt och svårare att bedöma avstånd i.

4. Reflexer

Reflexer är ytspeglingar, oftast benämnda som blänk, glans etc, av ljuskällor eller andra ljusa ytor. Reflexernas karaktär avgörs av den lysande ytans storlek, struktur och glans samt iakttagarens betraktningsvinkel. Reflexer kan i vissa fall ge upphov till bländning och ljussättningen bör därför planeras så att störande reflexer i största möjliga mån undviks. Här handlar det om att undvika blanka material som kan reflektera ljuset på ett oönskat sätt. Reflexer kan dock även berika synbilden eftersom de bidrar till att skänka liv i miljön. Ord som skimmer och glitter beskriver ofta starkt positiva upplevelser där reflexer av skiftande slag finns närvarande, till exempel vid betraktelse av vatten.

Allt för starka kontraster mellan ljus
och mörker bidrar till bländning.

5. Bländning

Ögonen är anpassade för att klara en viss ljusnivå. Bländning avser alla situationer där kontrasten i någon del av synfältet är större än vad ögat förmår att adaptera till. Bländning kan delas in i två kategorier, störande bländning och direkt synnedsättande bländning. Störande bländning uppträder till exempel när ljus från oavbländad armatur träffar ögat. Detta resulterar i att man ser allt i sin omgivning men luminansen från strålkastaren är störande. Strålkastarljuset från en mötande bil med helljus är ett exempel på direkt synnedsättande blädning. Även luminanta globarmaturer som kontrasterar mot en mörk natthimmel kan vara synnedsättande. Med åldern blir vi känsligare för bländning, eftersom ögonen får svårare att anpassa sig till olika ljusförhållanden genom att ögats glaskropp grumlas. Därför är bländande belysning också en tillgänglighetsfråga. Bländande belysning är en säkerhetsrisk, eftersom vår förmåga att uppfatta trafiksituationen blir sämre. Att inte se ordentligt skapar även en känsla av otrygghet.

Färgprover fottade i fyra olika ljusfärger

6. Ljusfärg

Ljusfärg är upplevelsen av ljusets karaktär och beskrivs oftast som varmt, neutralt eller kallt ljus. Ljusfärg innebär alltså inte blått eller rött ljus, utan en känslostämning av hur det vita ljuset upplevs. Dagsljuset skiftar i ljusfärg i takt med dygnens och årstidernas skiftningar och bidrar till många olika stämningar. Det finns ett tydligt samband mellan val av ljusfärg och upplevelse av ytfärger. Ett rum inrett i varma färger ger inga garantier för en varm rumsatmosfär, lika lite som blåa färger behöver ge rummet en kylig atmosfär. Det är istället ljusets och dess spektrala sammansättning som avgör rummets atmosfär vad gäller ljusfärg. Val av ljusfärg handlar främst om vilken känsla man vill skapa; material regerar olika och ger olika uttryck beroende på vilken ljusfärg man väljer.

Ljusets upplevda färg har även inverkan på hur vi upplever ljusnivån. Ett rum med måttlig ljusnivå och med kallt ljus upplevs i regel som ljusare än ett rum med varmt ljus, trots att ljusflödet är detsamma.

En annars vit korridor får ett helt nytt uttryck med färgat ljus.

Färgat ljus är något annat, det är rött, blått, grönt och lila. (Brunt ljus är dock mycket ovanligt) Färgat ljus kan användas för att förstärka ett utryck eller för att skapa uppmärksamhet. En viss återhållsamhet rekommenderas dock vid användning av färgat ljus. Alla miljöer klarar inte bära färgat ljus jämt eller kan krocka rent visuellt med hur platsen uppfattas. En alltför stor variation tenderar att ge ett intryck av nöjesfält. Om det används på alltför många ställen kan åskådarna bli trötta på ljusets effekter och det förlorar då sin attraktionskraft. Nordbor tenderar att vara mer sparsmakad vad gäller färgat ljus om det jämförs med hur asiater är.

Samma plåtskulptur fotad i två helt olika ljussättningar.
Ljuskälla och ljusets riktning bidrar till att vi uppfattar
den helt olika i de olika ljusmiljöerna.

7. Ytfärg

Vår upplevelse av färger påverkas starkt av vilket ljus de betraktas i. Beroende på den spektrala sammansättningen av ljusstrålningen från en ljuskälla uppfattas ytfärg olika. Viktigt att veta är att ljuskällor av samma typ men från olika tillverkare kan skilja stort i spektralfördelning. Förmågan att urskilja närliggande färgnyanser stiger med en ökad ljusintensitet, till en viss gräns. Som regel är en minsta möjliga färgförvrängning önskvärd, men det kan finnas tillfällen då en förvrängd färgupplevelse förstärker den önskade effekten. Detta skall då vara ett medvetet val i gestaltningsarbetet och inte en konsekvens av okunskap eller dålig planering.